RESEBREV 7-05
Batlagundu, Tamil Nadu, Indien

Periyar Lake
Ett viltreservat på gränsen mellan Tamil Nadu och Kerla
Från Batlagundu tar man bussen till Uthamapalayam, byter och fortsätter till Thekkadi i Kerala. En resa på fyra timmar varav en och en halv på en vindlande väg med ett otal hårnålskurvor. Här i Thekkadi känns luften sval och det är ett skönt ombyte mot slätten där temperaturen stiger och håller sig kring 30 nu i slutet av januari.

Thekkadi är en riktig turistort, en plats som turister från både Kerala och Tamil Nadu besöker. Här finns gott om hotell, resturanger och guider som vill visa oss allt. Det förbokade hotellet är kanske inte av de lyxiga slaget men av god standard, för 50 kronor natten.

Vi kommer hit på eftermiddan och hinner med att åka in i parken, inträde 30 kronor, och köpa biljetter till båtturen klockan fyra. En liten armada av båtar anlöper den lilla bryggan och vi avlöser de som tagit lunchturen. Här finns ett övre och ett undre däck och snart är båtarna fyllda av en blandning av turister från olika delar av Indien och utländska besökare. Sjön är egentligen ingen sjö utan en kraftverksdamm som även fungerar som en magnet för det vilda djurlivet. Hit kommer alla de sorter, från elefanter, gauer (en stor och kraftig vildbuffel), olika hjortdjur till många olika fågelarter. Här lär finnas 35 tigrar och leopard, men de är skygga och visar sig inte gärna. Och visst får vi se elefanter, den indiska med sina små öron, hjortar och även den imponerande gauren. Uttrar leker i strandkanten och en bit upp på land får vi även syn på en mungo.

På morronen tar oss en guide med på fågelskådning.
Det första vi får se är den stora näshornsfågeln. Den sträcker ut och flyger tvärs över sjön. Den är stor med sin gigntiska knallgula näbb, säkert en meter i hela sin längd.
Vår guide har jobbat här i flera år och kan fåglarna väl. Han tillhör stambefolkningen i området och får nu sin försörjning genom att visa runt turister. Vi går ut i soluppgången, klockan sju, och hör en mängd sjungande fåglar i den djungellika skogen. Vår guide stannar lyssnar och pekar och utan kikare berättar han om fåglarna efterhand.
Där, säger han och pekar, där i det täta buskaget sitter en uggla! Jungle Owl. Och däruppe, högt i skyarna seglar en silhuett, Creasted Snake Eagle! Vi är förstummade. Efter fem timmar är vi tillbaka med många nya “kryss” i fågelboken.

Reservatet är stort och vi turister har tillgång till en bråkdel. Den ursprungsbefolkning som bor här får nyttja reservatet, samla ved, plocka frukter och bär men inte jaga, inte ens småvilt. De driver småbruk och har en del boskap. Turismen bidrar också till försörjningen. Här verkar det inte råda någon konflikt mellan naturvård och stambefolkning. De tigrar som finns i reservatet är skygga och håller sig undan människor, det finns gott om hjortdjur för dem att jaga.
Vår guide säger att han bara sett tiger två gånger under den tid han arbetat som guide.

Här på 1000 meters höjd är klimatet kyligare och regnigare än på den tamilska slätten. Skogen har många stora träd och tittar man upp i kronorna är det många som blommar nu i januari. Här har avverkats mycket skog och arter som sadelträd och ebenholtz har varit eftertraktat. Än finns mycket kvar och nu är den skyddad.
Lake Periyar var väl värd alla dessa hårnålskurvor!

Per Magnuson
Batlagundu 29/1/2005
per.magnuson(at)agribi.com


Elefanter i standkanten, från båten
Foto Per Magnuson ©