RESEBREV 11-05 Resan gick vidare Man odlar inte bara ris utan även olika grönsaker, jordnötter och majs. Alla familjer har sina husdjur och det är känsligt att fråga hur många oxar, getter och får de har. Det är som att fråga en svensk hur stor förmögenhet han har. Men ett par kraftiga oxar betar lugnt utanför staketet till gården. Den familj vi hälsar på odlar ekologiskt. Traditionell odling är ju ekologisk men här har man även annamat nya grepp. Man komposterar med hjälp av mask. Maskar är en raritet i det här torra området och dessa har sitt ursprung i Afrika. Man har även lärt sig olika metoder att bekämpa oknytt och annat ovälkommet i den växande grödan. Lantbrukaren verkar nöjd när vi pratar med honom. Det finns alltid något att klaga på något som han har gemensamt med sina svenska kollegor. Vi träffar en kvinnogrupp också. Kvinnans ställning i Indien är svag och regeringen har uppmuntrat bildandet av kvinnogrupper. De spara pengar tillsammans och kan sedan låna i bank för att starta olika projekt för att få extra inkomster. Några syr olika väskor mm av juteväv, andra tillverkar ljus till religiösa högtider och några tillverkar godsaker till marknaden. De här gör kvinnans ställning lite starkare och mindre beroende av mannen. Organisationen jag besöker har många projekt i området. Ett av de viktigaste är att skörda det regnvatten som trots allt kommer. Man har byggt fördämningar, vallar och gjort andra åtgärder för att grundvattennivån ska stiga. Solenergi nyttjas för att pumpa vatten och stora ytor har planteras med skogsträd. Det känns hoppfullt inför framtiden efter besöket
i byarna och de insatser som görs för att utveckla Indiens landsbygd. Per Magnuson |
|
||||
|
|||||
Hem | Till Resbrev Index | Nästa Resebrev | |||