RESEBREV 16-05

Batlagundu, Tamil Nadu, Indien

Det är tidig morgon men redan varmt i luften. Solen stiger upp borta vid Kadavakurichi, berget med två toppar. Uppe på landsvägen råder full aktivitet. Kvinnorna i den lilla byn söder om vägen har börjat tröska hirs. Några män hjälper också till. De har lagt ett lager av hirskolvar på den asfalterade vägen. Snart kommer en buss och kör rakt över kolvarna, kärnorna lossnar och när dammet har lagt sig hjälps kvinnorna åt och borstar ihop kärnorna. Efter några bussar, lastbilar och bilar är det mesta tröskat. I den svaga morgonbrisen skiljer man kärnor och agnar genom att hälla det tröskade ner mot marken. Vinden tar tag i det lätta agnarna och kärnorna samlas ihop och säckas.

Det här är ett listigt sätt att tröska. Det traditionella är att använda påkar och slå ut kärnorna, ett slitsamt göra. Här är det modern teknik! Vägtrafikanterna gör samma jobb som förr gjordes med muskelkraft.

Hirs känner vi som foder till underlater och vinterfåglar. Här i Tamil Nadu används den i matlagningen, ett näringrikt tillskott i kosten. Odlingen av hirs minskar till förmån för ris. Hirs anses vara fattigmans gröda. Det är synd eftersom hirs klarar torkan bättre och skulle kunna vara ett viktigt sädesslag här.

Per Magnuson
Batlagundu juni 2005
per.magnuson(at)agribi.com