RESEBREV 20-05 I utkanten av Batlagundu finns den stora tomatmarknaden. Hit kommer tomatodlarna med sina lass av tomater på kvällarna för att sälja sin skörd till hugade spekulanter. Uppköparna ropar in senare på kvällen vid auktionen och säljer sedan vidare till torgförsäljarna inne i stan. Det här är ett system som knappast gynnar odlaren, det är dessa mellanhänder som kapar åt sig av förtjänsten. Att odlaren säljer skörden själv går inte dessa mellanhänder med på. Här finns tydliga oskrivna regler. Sen eftermiddag kommer de första vagnarna rullande in i sakta mak. Oxarna drar sina lass troget och just när vi kommer för att titta lastar man av en vagn med gamla fina stålskodda trähjul. Vagnen är full med fyllda tomatlådor. Var och en låda väger 15 kg får vi höra. Lådorna staplas och numreras. En bokförare håller ordning på mängd och vem som är ägare. Mörkret faller och alltfler lådor staplas. Runt platsen för tomatauktionen tänds lysrören och snart är det dags för tomaterna att byta ägare. Tidigare i år var produktionen så stor att en låda kunde gå för 15 20 Rupees, 5 6 kronor och många odlare insåg att det inte var lönt att skörda. Nu är tillgången mindre och priserna bättre, Vi lämnar tomaterna åt sitt öde. Det är en viktig ingrediens i det indiska köket. Någon ketchup blir det dock inte. Det är fel sorts tomater får vi förklarat.
|
Oxe framför lasten av tomater Foto: Per Magnuson ©
|
|||
|
||||
Hem | Till Resebrev Index | Nästa Resebrev | ||
|
||||