RESEBREV 19-05

Kodaikanal, semesterort i bergen

Så här i slutet av juli när solen dalar och vinden mojnar så kan man sätta sig på taket och njuta av den tropiska solnedgången, titta på bergen som omger Batlagundu, med Palni Hills i väster som en del av massivet mellan Tamil Nadu och staten i väster, Kerala. Därborta, tre timmar med buss på serpentinvägar ligger turistorten Kodaikanal.

Kodaikanal är ett samhälle som amerikanska missionärer byggde upp på 1840-talet. När klimatet nere på slätten blev alltför varmt tog man sin tillflykt hit upp i bergen. Själva Kodai ligger på 2000 meters höjd. Här är svalt och det regnar betydligt mer. Här växer fortfarande skog längs bergssidorna, en del är dock skövlat, men många projekt har hjälpt skogen att återvända till Palni Hills. Kodai är numera en populär turistort. Här kan man gå på tur i “sholan” den ständigt gröna skogen. Hit kommer par för att gifta sig, här kan man spela golf, dra sig tillbaka till något meditationscenter eller bara kyla av sig från hettan på slätten.

Vi var där och provianterade för några veckor sedan. Här finns lite av det man ibland saknar som spagetti mm. När man är klar med sina inköp packas det noga i pappkassar tillverkade av tidningspapper. Kodai är en plastpåsefri zon. Plastpåsar skapar stora problem, täpper till dränering bland annat, så en elegant påse av återvunnen tidning blir det.
Vidare besökte vi en gammal klubb, en relikt från den forna kolonialtiden. Ett klubbhus med trädgård, tennisbanor och möjlighet att övernatta. Där kan man tänka sig hur engelsmän mfl frotterades och drack sin gin och tonic, väl uppassade. Här åt vi en god lunch och det blev indiskt kök när det är som allra bäst.

I Kodaikanal har även svenska missionärer varit baserade. Tio stycken bungalows och en skola finns kvar utspridda inom ett större inhägnat område. Det lär vara Svenska Kyrkan som skickat ut missionärerna. De senaste tio åren har dock verksamheten varit nerlagd och nu är det dags att sälja.

Ett vanligt trädslag utmed branterna är Kurunji. Den blommar med ljust lila blommor vart tolfte år. Senast var 1994, så nästa år skall den blomma igen.
När bussen tar sig nedför bergen och man “landar” på slätten igen dra man en lättnandes suck. Visserligen är vägen bra men bussarna är stora och mötena många.

Per Magnuson
Batlagundu juli 2005
per.magnuson(at)agribi.com

Ett av de många hotellen i Kodaikanla
Foto: Per Magnuson ©

Marknad med utsikt, Foto: Per Magnuson ©

Imponerande grönska i staden Kodaikanla,
Foto: Per Magnuson ©